Deprimerad eller bara deppig?

Depression och ångest drabbar människor i alla åldrar och orsakar stort lidande för så väl den drabbade som för närstående. Men när ska man egentligen söka hjälp? Och vilken slags behandling finns att tillgå? Vi har tittat närmare på detta.

Den här tiden på året, när semestern är slut och vardagen rullar igång igen så drabbas många av vad vi i dagligt tal kanske skulle kalla för lite höstdepp. En nedstämdhet och trötthet som brukar avta när rutinerna så småningom är på plats igen, man har träffat sina kollegor och bokat in någon rolig aktivitet att se fram emot. Men för många så är det inte riktigt så enkelt. Vad gäller det som kallas egentlig depression så är risken att insjukna 36 procent för kvinnor och 23 procent för män. Därtill drabbas cirka var fjärde svensk av ångestsyndrom. Och även om svårighetsgraden varierar bland dem som drabbas, så innebär diagnoserna en nedsatt livskvalitet och ett lidande. Vid både depression och ångestsyndrom finns också en förhöjd risk för kroppsliga sjukdomar, och dessutom är så väl suicidtankar och suicidförsök mer förekommande.

Det är så klart viktigt att människor som hamnar i dessa tillstånd får adekvat hjälp, för att minska risken för mer allvarliga sjukdomstillstånd, återinsjuknande och suicid. Men vilka former av behandling rekommenderas idag? Och om en person själv misstänker att hen är på väg att bli eller redan är deprimerad eller lider av ångest, vad ska hen göra?

När är man egentligen deprimerad?

Som nämns ovan så känner vi oss alla emellanåt nedstämda, energilösa och trötta. Men för att få en depressionsdiagnos behöver man uppfylla ett antal mer specifika kriterier som ska ha pågått i minst 2 veckor och påverkat ens fungerande i vardagen på olika sätt. Har man en lindrig depression så kan man i allmänhet fortfarande utföra sina vardagliga aktiviteter, men känner sig i obalans. Vid måttlig egentlig depression så är vardagliga aktiviteter svåra att genomföra, och vid svår egentlig depression så är man tydligt funktionsnedsatt och har självdestruktiva tankar/suicidtankar och ofta kroppsliga symtom.

Behöver man alltid söka hjälp och när i så fall?

Att “ha ångest” och att “vara deppig” hör livet till. Ångest är en naturlig reaktion på hotfulla situationer och är en slags överlevnadsfunktion. Det kan kännas olika starkt, från diffus oro till starka kroppsliga symtom eller panikkänslor där det kan kännas som om du ska svimma. Så var går gränsen mellan vad som är vanlig ångest som man får stå ut med, och ångest som man kan behöva söka hjälp för? Det finns ingen sådan exakt gräns för när man “får” eller “bör” söka hjälp för ångest. Om du tycker att du inte kan hantera din ångest eller inte förstår varför du har ångest, så kan det vara bra att prata om det med någon professionell. Ibland kan ökad kunskap vara tillräckligt för att ångesten ska kännas mer hanterbar. Om ångesten påverkar ens liv negativt mer eller mindre varje dag så kan det handla om det vi kallar för olika ångestsyndrom, och då är det bra att söka hjälp.

När det kommer till depression så är det inte ovanligt att en depression “självläker” och går över inom några månader. Det man kan göra för att hjälpa sig själv på traven är dels att vara noggrann med rutiner för sömn, mat och motion. Man kan också vara vaksam på om man börjar dra sig undan sociala kontakter och annat som man vanligtvis mår bra av. I en depression går hjärnan in i “överlevnads-mode” och man upplever ofta att energin endast räcker åt till det mest basala, om ens det. Men för att bryta en depressionscirkel behöver man försöka gå emot detta och i stället fylla på med sådant som brukar ge energi och glädje, även om det känns motigt. Om man tycker att man inte kommer ur sitt dåliga mående, eller att man upptas av självkritiska tankar, eller så klart om man går med tankar om att inte vilja leva längre, så är det dags att söka hjälp.

Friskvård, medicin eller terapi

Så vad kan man då få för hjälp? I Sverige är det Socialstyrelsen som står för regler och rekommendationer för vård vid psykisk ohälsa. Deras senaste riktlinjer kom 2021. Förutom att se över de yttre faktorerna i ens liv, så som ekonomisk stress, missbruk, stora brister i vardagen eller annat som kan ligga bakom att man mår dåligt, så bör enligt de nationella riktlinjerna i första hand terapi/psykologisk behandling rekommenderas vid lindrig till måttlig depression. Vid generaliserat ångestsyndrom är standardbehandling däremot medicinsk i första hand och psykologisk behandling anges som alternativ till detta.

Vad gäller olika terapiinriktningar så är Socialstyrelsens rekommendationer att KBT ska vara förstahandsval vid depression och ångestsyndrom. Detta är till stor del på grund av att KBT (kognitiv beteendeterapi) är mer beforskat än andra terapiformer. Samtidigt finns nu mycket data som pekar i riktning mot att till exempel psykodynamisk terapi ofta är lika effektivt, och sammantaget kan man säga att mer forskning behövs för att klargöra vilka delar i psykologisk behandling som faktiskt är verksamma, oavsett inriktning.

Val av behandling (medicinsk eller psykologisk) bör dessutom göras i samråd med patienten och utifrån vad som är praktiskt möjligt, enligt Socialstyrelsen. Det stämmer väl med den forskning som tyder på att patientens egna preferenser och förväntningar på den behandling hen erbjuds, också spelar in i utfallet av behandlingen. En annan viktig gemensam faktor för samtliga psykologiska behandlingar är alliansen mellan patient och psykolog. Det innefattar bland annat att klient och psykolog har en gemensam syn på mål och metod för behandlingen.

För att sammanfatta:

• Risken att insjukna i en depression är cirka 36 procent för kvinnor och 23 procent för män.
• Uppskattningsvis cirka 25 procent av befolkningen drabbas av ångestsyndrom.
• Viktigt att “ta tag i” problem i tidigt skede för att minska risken för annan ohälsa eller suicid.
• Bra rutiner och sociala relationer är grundläggande faktorer för att hantera psykisk ohälsa.
• Enligt Socialstyrelsen bör psykologisk behandling i första hand rekommenderas för lätt till medelsvår depression medan medicinsk behandling är standard för GAD (generaliserat ångestsyndrom).
• Patientens egna preferenser och arbetsalliansen mellan patient och behandlare är viktiga faktorer för att behandlingen ska vara hjälpsam.