Att gå om en årskurs – är det en hjälpsam insats?

text av
David Franzén

Att låta elever gå om en årskurs är vanligt förekommande i många länder i Europa och USA. Beslutet tas ofta i hopp om att de som av olika skäl ligger efter kunskapsmässigt ska få extra tid att "komma ikapp" och lära in vissa grundläggande kunskaper som de i dagsläget saknar. I andra fall tas beslutet eftersom eleven haft hög frånvaro och missat stora delar av årets undervisning.

Det låter som en rimlig insats i teorin. Men är det verkligen hjälpsamt? Vad säger forskningen?

Amerikanska föreningen för skolpsykologer (NASP) publicerade nyligen ett uttalande gällande detta, som på engelska kallas för grade retention. Enligt NASP genomgång – som också inkluderar studier som undersökt länder i Europa – finns det generellt inte stöd i forskningen för att det är hjälpsamt att låta elever gå om en årskurs.

De betonar dock att det inte heller är ett bra alternativ att låta elever gå vidare till nästa årskurs utan insatser om de inte behärskat den nuvarande årskursens mål. Debatten om det rätt eller fel för elever att gå om en årskurs bör därför enligt NASP ersättas med ansträngningar att hitta evidensbaserade strategier som främjar akademisk framgång för elever med beteendemässiga svårigheter, vars studieresultat ligger under genomsnittet för åldern, eller som har långvarig skolfrånvaro.

Exempel på insatser som de rekommenderar istället för att låta elever gå om inkluderar: 

  • stödinsatser på flera nivåer (multitiered system of support, MTSS)
  • individanpassad studieplanering för elever med svårigheter
  • positivt beteendestöd (PBS)
  • tidigare stödinsatser i skolan genomgående

Eftersom dessa har en högre sannolikhet att leda till positiva effekter både på elevernas långsiktiga studieresultat och deras senare framgång i arbetslivet.

Mer om forskningen kring att gå om en årskurs

Negativa effekter

Några av de möjliga negativa effekterna av att gå om en årskurs är enligt forskningen:

  • Att elever repeterar samma kunskapsstoff på nytt utan tillräcklig kognitiv stimulans, vilket kan leda till att deras kunskapsutveckling bromsar in snarare än att gå framåt.
  • Negativ inverkan på socioemotionellt välmående (exempelvis självbild, självförtroende, akademisk motivation, beteende och relationer), då elevens vänner går vidare till nästa årskurs och de kan uppleva det som ett misslyckande att hållas kvar.
  • I länder där det är vanligt förekommande att man får gå om kan hotet om att kanske behöva gå om leda till mycket stress, både för de i riskzonen och övriga elever, vilket i sig kan ha en negativ effekt på deras lärande och kunskapsutveckling.
  • Extra kostnader för familjer och samhälle. Exempel på sådana är: (1) utgiften för samhället att förse alla som går om med ytterligare ett år utbildning; (2) kostnaden av att det dröjer ytterligare ett år innan dessa elever kan ta klivet in på arbetsmarknaden. OECD uppskattar dessa kostnader i länder såsom Belgien, Spanien, Nederländerna och Portugal uppgår till omkring över 100 000 kr per eller mer, per elev som går om (Ikeda & García, 2014).

Möjliga positiva effekter?

Av alla aspekter som forskningen tittat på tycks de psykologiska och sociala aspekterna vara de som påverkas mest positivt hos eleverna som går om en årskurs. Eleverna tenderar, jämfört med sina ett år yngre klasskamrater, uppvisa en mer positiv akademisk självbild, mer självförtroende, högre motivation och ökat välmående i skolan. Särskilt under året de går om. Det tror man beror bland annat på det övertag de har från terminsstart, i form av förkunskaper och färdigheter, och att de får möjlighet att "starta om" och uppleva nya framsteg under året de går om.

Metodmässiga brister

Många av studierna inom området har dock brister i hur de metodmässigt är utformade. Vissa forskare ifrågasätter därför om det är redan existerande sårbarhetsfaktorer – snarare än skolans beslut att låta eleven gå om – som är roten till sämre utfall på längre sikt. Exempel på sådana sårbarhetsfaktorer kan vara språkliga svårigheter, lägre kognitiv funktionsnivå och bristande studiefärdigheter.

Nyare studier som använder mer strikta metoder, och som kontrollerar för redan existerande sårbarhetsfaktorer, kommer därför sannolikt att visa färre negativa effekter eller fler olika typer av utfall för olika elevgrupper.

Generellt kan man dock säga att även nyare och mer noggrant utformade studier som undersöker den akademiska och psykosociala inverkan av att gå om en årskurs – i bästa fall – visar på blandade resultat.

De flesta studier som gjorts under de senaste 40 åren, som har undersökt om det är en effektiv insats att låta elever gå om en årskurs, har inte funnit stöd för att det hjälper elever att komma ikapp kunskapsmässigt.

I en metaanalys av 84 studier (Goos et al., 2021) fann de 35% signifikant negativa effekter, 41% icke-signfikanta, och 24% signifikant positiva effekter. Forskarna drog utifrån detta följande slutsats: Att gå om en årskurs har ingen tydlig (positiv eller negativ) inverkan på elevernas utveckling. Andra mer verksamma insatser bör därför prioriteras.

På lång sikt tycks det leda till negativa effekter

Även om de kortsiktiga effekterna av att gå om en årskurs har varit blandade är de långsiktiga konsekvenserna oroväckande. Det finns flera studier som visar att elever som gått om en årskurs i högre utsträckning än andra placeras i särskilda undervisningsgrupper, skolkar, blir avstängda och hoppar av skolan. För elever med funktionsnedsättningar kan risken för att de hoppar av skolan öka med så mycket som 33% för de med inlärningssvårigheter och 73% för de med känslomässiga- och beteendemässiga diagnoser (Reschly & Christenson, 2006).

Det är också viktigt att uppmärksamma att de negativa effekterna av att gå om en årskurs tycks bestå även efter eleverna gått ut skolan. I USA är exempelvis sannolikheten lägre att elever som gått om en årskurs söker sig vidare till någon form av högre utbildning. Samtidigt som sannolikheten är högre att de har en låg inkomst, lägre socioekonomisk status och behov av ekonomiskt bidrag från regeringen (Goos et al., 2021).

Med tanke på riskerna och bristen på dokumenterad positiv effekt med att gå om en årskurs bör skolor kort sagt överväga andra alternativ för att hjälpa de elever som har svårigheter socialt, känslomässigt, beteendemässigt och kunskapsmässigt.

Klicka här för att läsa NASP uttalande i sin helhet.

Hur vanligt förekommande är det i Sverige?

Ur ett globalt perspektiv – i den statistik som finns att tillgå – är det relativt sällsynt att elever går om en årskurs i Sverige. Det är det även i Finland, Norge, Sverige och Danmark. Procentandelen elever som rapporterade att de gått om minst en årskurs vid 15 års ålder, per OECD medlemsland, var i Sverige omkring 4% i PISAs elevenkät 2018. Vilket kan jämföras med omkring 10% i USA och cirka 25% i Spanien och Belgien.

Men forskarna betonar samtidigt att det kan variera mycket mellan olika länder, regioner, och skolor, hur ofta det förekommer och vilka tankar skolorna har kring om det är en effektiv insats eller inte.

Det finns så klart många skillnader mellan olika länders skolsystem som kan vara angelägna att ta hänsyn till. Vi bör fundera kring vad vi kan lära oss av den samlade kunskap som finns inom området och vad som kan generalisera till svenska förhållanden.

Ett relaterat utvecklingsområde vi har i Sverige är att vi sätter in merparten av särskilt stöd till elever först högre upp i årskurserna, med en topp i årskurs 9, enligt Skolverket. Stödet tenderar också vara i högre grad reducerande än intensifierande. (Läs mer om det i Petri Partanens artikel här).

Rekommendationer utifrån forskningen

  1. Identifiera i ett så tidigt skede som möjligt elever som riskerar att utveckla skolsvårigheter, genom regelbundna och systematiska kartläggningar av elevernas kunskaper, styrkor och svagheter
  2. Förse alla elever "i riskzonen" med riktade stödinsatser (såsom stöd med läsning, undervisning i mindre grupp eller en-till-en, hjälp att utveckla bättre förmåga att reglera känslor, med mera), så snart svårigheterna upptäckts
  3. Ägna stor uppmärksamhet åt de elever som går om en årskurs och se till att de får alla stödinsatser skolan kan erbjuda. Exempelvis att utforma en specifik plan som klargör hur det kommande läsåret de repeterar kommer vara annorlunda från det föregående, avseende graden och intensiteten av stöd från skolan.

Relaterade länkar och källor

Bild på författaren

David Franzén är legitimerad psykolog och ansvarig för digitalt innehåll på Rova & Sjögren Psykologi.